Fan vad snygg du är, säg det högt. Låter det inte bra? För det är precis vad du är. Vi alla är snygga och fina på våra alldeles egna sätt, våra flaws gör oss precis till de vi är. Och just dessa flaws kan vara helt lovely i någon annans ögon. Vi alla har nog något som vi gillar lite mindre hos oss själva, men det gäller att bortse från det ibland och se helheten - eller det man gillar istället. Jag har till exempel inte världens finaste hy och det är något jag många gånger kan störa mig på, det är väl främst för att det syns så väl liksom, ansiktet är ju något man alltid ser. Jag skulle verkligen vilja ha fin hy, vem vill inte liksom? (Det många glömmer, och speciellt jag själv ibland, är att alla kvinnor i tidningar och så vidare har en himla massa smink på sig och dessutom är bilderna väldigt retuscherade, så den där "perfekta" hyn är inte så perfekt egentligen.) Men jag låter det inte tynga ner min vardag, trots detta går jag nästan alltid osminkad och jag har aldrig använt foundation eller liknande. Nej, jag är rädd att man ska bli "beroende" av det och att man inte känner igen sig själv, eller att andra inte känner igen mig, utan smink - folk får istället ta mig för den jag är. För jag är ju jag precis som jag är och jag är fin precis just så. Nu menar jag inte att du är dålig på något sätt om du sminkar dig, jag menar bara att: Dölj inte dina problem på grund av rädsla, lär dig leva med dem istället. Det är en del av dig och bara för att allt inte alltid är helt perfekt, enligt dig själv, betyder det inte att det drar ner allt annat, se till allt fint du har istället. Och kom igen, om någon är taskig mot dig bara för att du, till exempel då, har dålig hy säger det faktiskt mycket mer om den personen än om dig. Då är det bara att skita i den personen och leva vidare - man mår ju så mycket bättre utan folk som tynger ner en! Så sträck på er nu och känn er heeeelt fabulous för det är precis vad ni är!

Hejhejhej och hå, dålig uppdatering var det här. C'est la vie... Började skriva på ett pepp-inlägg som jag tänkte publicera för flera dagar sen, men sen kände jag mig inte riktgt klar så det blev inget av det. Men ska skriva klart det snart och då tycker jag allt att ni får titta in igen och förhoppningsvis bli lite gladare, eller få en bättre syn på saker och ting av mitt kommande pepp-inlägg :) So long!

 

Drömmar, drömmar drömmar. Jag tror att det är väldigt viktigt att ha drömmar. Men jag har så svårt att se vad mina drömmar är. Jag tror liksom inte att jag har några såna stora som "Jag vill åka till USA!" "Jag vill åka som aupair till Australien!" "Jag vill bli rockstjärna!" eller något sådant utan det jag mest vill är ju såklart att mina nära och kära ska må bra och att få vara lycklig, skaffa mig ett kanonjobb som jag älskar, hitta min drömprins och lite sådär. Men det är ju faktiskt också drömmar, om än ganska realistiska men vem har sagt att drömmar måste vara ouppnåliga? Såklart skulle jag vilja besöka alla världsdelar, hur jag skulle göra med Arktis och Antarktis har jag inte kommit på än, något av det vore ju coolt i alla fall, men jag vet inte om jag anser det som en dröm, det är inget jag inte skulle klara mig utan, tror jag, utan det blir så om det blir så, och snart är ju tre världsdelar avbockade i alla fall. 

 

Jag är inne i en sån period nu, jag vet verkligen inte vad jag vill och då kan jag faktiskt avundas lite dessa som har ett drömjobb som de vill bli när de blir stora. De vet verkligen vad de vill och jag hoppas för deras del att dessa drömmar uppnås, men de som har såna drömmar som de inte orkar kämpa för, er avundas jag inte. Men samtidigt är det kanske inte riktigt en dröm då, om man inte orkar kämpa för dem, lite som citatet säger. I alla fall, jag vet verkligen inte vad jag vill jobba med, alla jobb känns så tråkiga eller jobbiga och om jag hittar något som kan verka lite jobbigt då måste man utbilda sig och just nu känns det bara jobbigt, speciellt om jag inte vet att jag vill hålla på med det sen. Därför har jag börjat fundera på att starta eget. Tänk på att få vara sin egna chef, kunna jobba hemifrån och lite när man vill (ja, jag fattar att det är slitsamt) och samtidigt hålla på med något roligt och som man älskar. Men då är ju bara frågan, vafan skulle detta företag vara för något? Jag har absolut ingen aning! Blö, jag blir lite halvt galen på detta... But hey, C'est La Vie.

 

Tänkte gå in lite mer ingående på det här varför jag egentligen startade denna blogg.

 

För det första så har jag sjukt mycket inspiration och måste göra något kreativt just nu känner jag, har väl för mycket tid över...

 

För det andra saknar jag en blogg som jag aldrig tröttnar på, hur den är vet jag inte riktigt, men jag läser flera bloggar om dagen och sen när jag har läst alla dessa som jag gillar och läser allt i så finns det inget kvar att läsa och då sitter jag och är sjukt uttråkad, haha. Jag har inte hittat den perfekta bloggen och kom därför på att jag själv får väl försöka göra något åt det, men som sagt vet jag inte ens hur den perfekta bloggen ser ut så detta ska bli spännande.

 

Jag har länge velat skriva av mig och har försökt i flera olika bloggar, men jag vill kunna skriva personligt utan att vara personlig. Förstår ni? Jag vill liksom inte utge vem jag är, för bloggen ska inte handla om mig, jag vill bara kunna skriva av mig och få ut känslor, tankar och åsikter och kanske, nån gång ibland, på så sätt hjälpa någon som känner likadant eller väljer att ta åt sig av mina, enligt mig själv, väldigt kloka tankar.

 

Kort och gott: Jag vill få ur lite av min kreativitetabstinens som råder just nu och få skriva av mig.